Kom att tänka på en sakz..

 

Av alla mina vänner som finns i mitt liv nu, så är jag den enda som är ensam.

Har de inte pojk-/flickvän så har de barn.

 

Jag har varken eller. Jag  har lägenheten full av djur som jag älskar ifrån tårna,

men när ens pojkvän kommer på att vi aldrig skulle funka 

(För att han är feg, mjäkig, omogen & självisk, om sanningen ska fram..)
så känner man sig inte så jävla stor & deras sällskap räcker inte hela vägen..

 

Vännerna umgås tydligen hellre med andra par (med eller utan barn)
eller andra singlar med barn, om de är singel.

Men en singel utan barn, går inte lika bra.

 

Vissa kvällar så sitter jag här & käkar nudlar medans mina vänner har parmiddagar osv.

Då är det lite extra jobbigt :/

 

 

Mer om detta senare, kan knappt hålla ögonen öppna ^^