Till min prins <3

Sitter i bilen på väg norrut & lyssnar på Winnerbäck.

Jag har ont i kroppen. Av sorg?
Nja, det spelar säkert in lite.. Ska till Jimmy nu.
Jag har inte varit där sedan han begravdes, 31/3 2010..
Min älskade vän. 

Ska försöka vila en stund nu..så att jag orkar falla sönder sedan.



With one tap..


att vilja göra allt man kan, när ingen lyssnar..

Jag känner mig så tom.. Men samtidigt ensam & arg.
Att ta en diskussion med mig idag är att driva mig över kanten.
 
Har tvättat mina kläder som legat i badkaret sedan i Fredags nu,
de som Zac "läckte" på.. Passade på att ta det mesta annat också
så jag skulle slippa stå med en massa på nyårsafton.
Så nu är det fullt av tvätt på tork här uppe. Vet att jag inte kommer vilja
gå ner i källaren & hämta de senare inatt, lika bra då.
 
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av mailet jag sände BS i Måndags kväll..
Dels för att jag själv vill minnas att jag försökte få de att göra ALLT från dag ett,
för att jag är grym på att anklaga/klandra mig själv i onödan..
Dels för att någon annan djurägare kanske råkar på samma och detta kanske kan
hjälpa de att veta vad de ska strida för..
 
Jag vet, att i mitt fall hade det inte spelat någon roll om de hade gjort skiktröntgen
på Fredagen - tumören var elakartad & spred sig i rasande takt...
Det enda, hade väl varit att han hade sluppit spendera sina sista dagar i livet, i en
bur på ett Djursjukhus... Men det ligger utom min kontroll.
 

God kväll!
Katten Zacs matte här.
Jag har lite frågor & förfrågningar till veterinären.
 
"Epilepsi kan ses lite som en ”slaskdiagnos” som veterinären tar till när
alla andra tänkbara orsaker till ett krampanfall har uteslutits.
Orsaker som bör uteslutas är *bland annat* förgiftningar,
sjukdomar i njure och lever, rubbningar i blodsalter, hjärtsjukdom
(svimningsanfall kan förväxlas med krampanfall)."
 
- Vad är det som har uteslutits? Vet att njurvärdena är höga men vet inte vad det
innebär & jag vill att allt utesluts.

"Normalt gör veterinären en *omfattande* neurologisk undersökning
för att försöka komma fram till om det finns något fel i nervsystemet.
Då testas framför allt olika reflexer och genom att veta i vilken del av hjärnan
en reflex har sitt ursprung kan man via logiska slutledningar av rubbningar i
reflexer komma fram till var i hjärnan felet sitter och därmed kanske få en ledtråd
till vad som orsakar kramperna."
 
- Detta är ingenting jag fått information om att ni har gjort ännu?
Vill se det gjort..
 
"Finns misstanke om inflammation/infektion av hjärnan kan ett prov
tas från vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen, ett så kallat
cerebrospinalprov vilket analyseras för förekomst av bakterier och blod mm."

"En undersökning av hjärtat med auskultation, kontroll av puls, mätning av

den elektriska aktiviteten med ett EKG och eventuellt ultraljud görs
för att utesluta hjärtsjukdom."
 
- Har EKG eller cerebrospinalprov gjorts? Annars vill jag att det tas.
 
Jag tror med all säkerhet att allt ovanstående prover/undersökningar
är saker Agria anser vara skäliga åtgärder för att få en korrekt diagnos
med bevisade orsaker.
För att veta vad nästa steg är, ge behandling & eftervård.
 
Min Zac är mitt allt. Jag vill ha många år med min lata "lilla" gosboll!
Från dag 1 till slutet kommer jag se till att han får allt han förtjänar,
men just nu ligger det ansvaret på er & då en CT tydligen inte är aktuellt
just idag - så vill jag att ni åtminstone gör ovan nämnda utredningar.
 
Tack på förhand & ha en bra natt!
Med vänliga hälsningar Qamilla Carlsson
 

 
TROR ni att jag fick svar på detta?
- Nej. Inte via mail iaf, så jag tog upp det med en av alla veterinärer
jag pratat med under allt detta.. Om jag fick vettiga svar? Nja.
 
* EKG måste tas när han har ett anfall, för att kunna se något ovanligt.
* Cerebrospinalprov är riskfyllt för honom, det är så litet allting så det är
större risk att katten skadas än att man får ett svar.
* Neurologisk undersökning, det svarade hon inte ens på..inget annat heller.
 
Slutsatsen jag drar, är att de borde tagit mig på allvar redan dag 1 och sett
till att göra en CT direkt! Det hade besparat oss så mycket..
Det hade besparat Zac många jobbiga EP-anfall..
Visst kostar CT 10.000 SEK
men det är ju inte de som betalar det, utan jag & Agria!?
Hittills, är vi uppe i 38.000 SEK.
Imorgon får jag veta hur mycket jag ska betala
för sista vändan (tis-fre 20.000) inlagd.

Godnatt Min Skatt

Jag gjorde allt jag kunde...
För att minnas, tar jag ett steg i taget.
 
Fredag 20/12 
Zac har haft konstiga anfall, med *nysningar. 
Han har gått ner i vikt & hans ena **öga rinner. 
Jag åker in till Blå Stjärnan, de tar blodprov & anser inte att det är akut
- så vi åker hem igen.
På eftermiddagen ringer veterinären & säger att han hade förhöjda värden på njurarna.. 
 
Lördag 21/12
Zac har fått fler anfall. Jag åker återigen in till BS. De lyssnar på lungorna & hjärtat,
känner igenom honom.
De tar mig väl någorlunda mer på allvar nu & lägger in honom på IVA.
 
Söndag 22/12
Samtal från veterinären om att Zac mår bra. Äter, pratar & går på lådan.
Inga anfall, men han hade "gjort något med tungan" som varade någon sekund.
Jag bad de att ha kvar honom,
ifall han var mer okej i situationen så kanske anfallen kom så de kunde se det själva..
Han hade högt blodtryck & skulle sätta in medicin för detta - och njurarna.
 
Måndag 23/12
Veterinären ringer och uppdaterar.
Inga anfall, han har ett fint allmäntillstånd & de har gjort ultraljud på njurarna
samt påbörjat medicineringen. 
Jag åker in för att hämta hem honom.
 
Tisdag 24/12
Har knappt sovit en blund.. Zac hade fyra krampanfall, på 12h.. 
Det ena värre än det andra.
Åker tillbaka med honom till BS.
Visar veterinären videoinspelning på krampanfallen.
Ta mig på allvar nu!
Inläggning, börja ge medicin mot kramperna.
Jag skickade ett långt mail till BS, på kvällen, innehållande påtryckningar
om vilka undersökningar jag ansåg att de skulle genomföra för att hitta sjukdomen.
 
Onsdag 25/12
Veterinären ringer & berättar att Zac inte haft några kramper.
Och i övrigt mår han bra. Äter, spinner, leker & pratar.
Han får stanna en natt till, så de kan gå över från intravenöst till tablettbehandling. 
 
Torsdag 26/12
Övergång till tabletter har gått bra, inga anfall. De berättar att de kan göra en CT
imorgon, frågar om jag vill hämta hem honom & komma tillbaka då.
Zac hatar transportering, jag vill inte utsätta honom för mer stress.. 
 
Fredag 27/12
BS ringer för att meddela att Agria godkänner skiktröntgen 
och att detta skall göras under dagen. Jag känner mig glad.
De kan hitta ett fel och göra honom frisk- Hoppet.
 
Kl. 17:01 kommer samtalet
Den iskalla Veterinären talar om att det är mycket aktivitet i högra hjärnhalvan.
Zac har en mycket elakartad & snabbväxande tumör i främre delen av hjärnan, troligen även i näshålan...
"Det finns inget att göra, avliva honom är det enda du kan göra. Vill du att jag gör det på en gång?"
- vart hennes hjärta försvunnit vet jag inte, men jag försökte att andas genom alla tårarna och nästan skrek att:
- NEJ, jag kommer in!!
 
Fina vännen Emma åkte med in, hennes man Christer passade Zenta under tiden. 
20:00 fick jag en extremt glad Zac i min famn! Han var i sitt ässe. Han var glad, nyfiken, kelsjuk. 
Vad han än gjorde så kunde man tydliga höra honom spinna.
Jag hade köpt med mig lite extra-god mjukmat, och Zac sluktade det med härlig aptit! :)
 
Denna veterinären sa att jag skulle kunna ta hem honom på medicineringen. Hon gav mig 20 minuter att tänka på saken..
Och tänkte, det gjorde jag. Observerade. 
 
"Förra veckan, när anfallen började.. Nysningarna. Det måste vara tumören, som ju spridit sig till  näshålan.
Han håller munnen lite öppen emellanåt nu, antagligen för att tumören vuxit ännu mer & han har svårare att andas genom näsan.
För varje dag som gått, har tumören vuxit..hur jag vet? 
För att varje ep-anfall han haft, har bara blivit värre. 
Han skakar lite på huvudet titt som tätt nu..
Kanske vax i öronen? Eller tumören? 
Han har ju haft brunt klägg som runnit från ena ögat. Tumören?"
Allt for igenom mitt huvud.
Han mådde BRA!
Men han var också märkbart påverkad av tumören..
Dessa symptom skulle bara bli allt värre, han skulle bli sämre..
Nu led han inte på något sätt. Han mådde så underbart bra som man bara kan. 
Mitt beslut var självklart. 
 
Min älskade lilla prins skulle inte få dö en på något sätt plågsam död.
Att låta honom gå över regnbågsbron nu, när han mådde så jävla bra..
.det var det enda alternativet.
Någonting annat skulle vara honom ovärdigt. 
 
 
Jag gav honom en påse mat till, vi skojade & pussades, 
han buffade mig med sitt huvud, spinnande & nöjd. 
Han tvättade sig om ansiktet, för att tacka för maten & tala om att den var till belåtenhet. 
Sedan lade jag honom ner i min famn, höll om honom hårt & talade om
hur mycket jag älskar honom,  hur tacksam jag är för att ha fått dessa 5 år med honom. 
Sa att nu ska du få jaga fåglar tillsammans med din mamma & din bror, i all evighet. 
 
Det kanske låter konstigt, men jag kände när han gick.
Det var som en liten elektrisk stöt i bröstet.
Som att en liten strimma av honom som satt sig i min själ, drogs loss
& flög iväg med hans själ. 
Jag höll honom hårt & kärleksfullt, med min mun mot hans huvud.
Sade "godnatt, min skatt."
Vysshade, viskade, pussade. Älskade.
Grät tyst, mina tårar föll - ner på hans huvud, på hans tassar. 
 
Veterinären konstaterade att hjärtat var tyst och lämnade oss. 
Emma var med mig hela tiden fram tills då.
Då ville jag vara ensam med MIN Zac.
När dörren stängdes bakom de rämnade allt. Det gjorde så ont!
Jag satt med honom i famnen länge, länge..smekte över hans underbara, lena päls.
Emma kom in & hjälpte mig att försöka få hans tassavtryck på ett papper.
Jag hade honom över axeln, så som han älskade att bli buren.
Kände hans kiss rinna över mig.. Brydde mig inte. 
 
Emma lade en filt över hans rygg & sedan lade jag honom fint i buren,
i en position jag vet att han älskar att sova i.
Det var dags att göra det jag verkligen inte ville. 
Lämna honom. 
"Det måste ju göras, så gör det nu." Gick igenom mitt huvud..
Jag gav honom en puss & sade godnatt. 
 
 
Jag har sällan varit så stark som jag tvingades vara under hans sjukdom.
Igår, speciellt. 
 
Ni förstår inte vad mina djur betyder för mig.
Ni känner inte mig. Ni försöker inte ens. 
De sviker aldrig, de finns där i gott & ont. De blir sura ibland, så blir även
jag. men vi släpper det fort & går vidare.
Ovillkorlig Kärlek.
Alla de gånger jag krossat en flaska för att ta mitt liv på ett så smärtsamt
sätt som möjligt, har jag tittat på Zac & Zeke
Och tänkt..."om jag dör, kommer de aldrig att få någon som tar så jävla
bra hand om de som jag gör
".  
Jag har då istället satt mig i duschen och låtit vattendropparna tagit lite av
ångesten & smärtan med sig, på sin väg över min kropp, ner i avloppet.
För att de förtjänar allt det bästa i livet & jag vet att jag kan ge de det.
 
 
 
 
 

Helvete då..

Så.. Idag.
Sov dåligt inatt (trots 1,5 imovane..) och vaknade vid ett tillfälle av att Zac fått
ett nytt anfall.. Värre än de tidigare. :( 
Sov en stund här och där, sedan gick jag upp och började fixa akvariet. 


Lade ett stenrös också men blev inte nöjd för det rasade hela tiden.. 
Får fixa det en annan dag.

Sedan fick Zac ännu ett anfall.
Kissade ner sig i sängen när jag tog upp 
för att linda in honom i min tröja.
Värsta anfallet hittills. :(



Skulle vara hos Pernilla kl 16 men fick ringa från badet & förklara att jag skulle bli sen. Och sedan bestämde jag mig för att åka tillbaka till Djursjukhuset 
med min lille prins.
Sprang över till Emma som liksom en ängel sänd från ovan hjälpte mig att
tvätta mina sängkläder då jag inte hann.. <3
Sedan fixade jag skjuts in till stan, Glenn skulle ändå till Nilla & var så snäll 
och hämtade upp mig, Zac & Zenta!
Han & Magnus satt dessutom med oss på BS tills jag tvingade iväg de till Pernilla. :)

20:30 fick vi träffa en veterinär, som var på min planhalva. Lägg in på IVA för Obs. 
Imorgon ska de göra ultraljud, då hans (bla..) njurvärden var höga..
Och eventuell en hjärnröntgen.
Ca. 10-25.000 kronor kan detta gå på.

Usch, Zac har aldrig varit hemifrån innan om natten. Hoppas så innerligt
att han inte är allt för dålig eller orolig!

Min älskade lilla grabb!





Zac ❤

Sitter på bussen med en väldigt missnöjd Zac, på väg till djursjukhuset.
Han har haft konstiga nysattacker, tre stycken inatt.
Har sedan tidigt försökt få hjälp av mina vänner att köra in, då han hatar buren & buss/bil & det går bra mycket fortare med bil. 
Men det gick ju sådär, så nu får det bli kattskrik i 1,5h.. Spotify
Hoppas att alla på bussen njuter av Zacs ljuva stämma!

Fan, jag hoppas inte att det är något som är livshotande...!!!



End of struggle.

FML. 

I Sverige sparkar man på de som ligger ner & försöker resa sig.
Är man en intelligent, stark & talför människa som inte tänkt ta livet av sig idag... - då får man gå hem.

"Jag förstår att du är besviken" sa stroppen. "Men så bra, att du förstår det.," sa fröken Q. 
Sen reste hon sig & drog igen dörren. Inte hejdå. Inte tack. Inte ett ljud, sa Q. 

Alliansen, moderatena, kan ta sig i arslet. Jag hoppas att Reinfeldt någon gång behöver hjälp från Psykiatrin. Och blir nekad - så han till slut är en av de nedknarkade tiggarna på stan.
Då ska jag söka upp honom & skrattande säga att han får skylla sig själv. 
Att det var hans egen politik som hjälpte honom till livet som trasig.


Livet är en schlager.
Schlager stinks. 


Ensamhet

Kom att tänka på en sakz..
 
Av alla mina vänner som finns i mitt liv nu, så är jag den enda som är ensam.
Har de inte pojk-/flickvän så har de barn.
 
Jag har varken eller. Jag  har lägenheten full av djur som jag älskar ifrån tårna,
men när ens pojkvän kommer på att vi aldrig skulle funka 
(För att han är feg, mjäkig, omogen & självisk, om sanningen ska fram..)
så känner man sig inte så jävla stor & deras sällskap räcker inte hela vägen..
 
Vännerna umgås tydligen hellre med andra par (med eller utan barn)
eller andra singlar med barn, om de är singel.
Men en singel utan barn, går inte lika bra.
 
Vissa kvällar så sitter jag här & käkar nudlar medans mina vänner har parmiddagar osv.
Då är det lite extra jobbigt :/
 
 
Mer om detta senare, kan knappt hålla ögonen öppna ^^ 
 

En härlig helg

Receptet för en härlig helg måste vara..
 
- ensam
- fyra katter & en hund, dygnet runt.
- konstant feber, smärta & nervkläm.
- ångest & brustet hjärta
 
Eller vad säger ni? Håller ni med?
Inte det? Nää, tänkte väl det ;)
 
Jag tycker inte heller att det är så jädra skoj, men det är så det ser ut. 
Livet. 
 
Så, ha en skön helg - hoppas verkligen att ni har familj/vänner att umgås med :)
Puss! 

Stan

Jag är på väg in till Göteborg..
Ska gå på bio. 
Tror det kan vara bra för mig, såhär dags lär det ju ändå inte vara en massa folk :)
 
Det nästan brinner i fingrarna för jag har så mycket jag vill skriva,
men det hör inte hemma på internet, så ni får slippa ^^ 
 
 

Trippin'

Somnade sent för att jag försökte prata med Jon, hela natten har varit fylld av konstiga drömmar. 
 
I den senaste snubblade jag över en förlängningssladd & var så svag att jag inte kunde resa mig. När de väl fick mig stående så trillade jag efter en stund raklång bakåt & pappa sa till mamma att man inte ska mixa tabletter med alkohol. 
I min dvala kände jag drömmen slinka iväg så jag svarade att jag minsann inte druckit en droppe alkohol.
Jag hörde mig själv prata i sömnen, alltså. Sjukt skum känsla 😏
 
Så fort jag blundar så är jag tillbaka i drömmen - vaken..? Ska det verkligen kunna vara så? :p
 
Knaoot jag kan hålla mig vaken, satte mig upp i sängen men kan nog allt somna sittande såhär.. ;)
Helt förstörd, i både kropp & psyke nu.
Ska släppa ut hunden så hon får kissa, sen hpppas på att kunna somna om - helst utan drömmar. ;) 
 
 

Allt eller inget

Läkarbesök på VPM idag, kändes sådär. Min läkare provocerar mig & min intelligens konstant
- vilket är både positivt & enerverande! ;)
Mycket i mitt liv det senaste har handlat om Allt eller Inget
- och ofta är det beslut som andra tar åt mig..
 
Det är hög tid att ta reda på vad Jag vill, orkar & klarar av - och hur jag ska ta mig dit.
Frågan är bara: Är jag stark nog för det?
 
Jag vet inte, men det återstår att se.
Ikväll börjar jag med en 5 dagars kur på Imovane, måste försöka få
någonting att fungera som det ska, börjar med sömnen. 

Har åsidosatt den i ett halvår eller något, men inte mer nu. 
Jag tänker inte beröva min kropp på något som är så viktigt!
Ni vet vad som händer om man inte sover ordentligt, efter ett tag va?
 
Ta hand om er! 

Ensam

Så, lämnade av Jonathan på flygplatsen imorse så nu är han på väg tillbaka till USA.
Han är inte "redo" för ett vuxet förhållande & en gemensam framtid,
så nu är jag inte bara ensam här utan...Ensam. :(
 
Nåväl. 
Har tagit sjukledigt från jobbet denna veckan. Min kropp är helt trasig.
Förra veckan vaknade jag varje natt av febersvallningar och/eller magproblem, och "febern" fortsätter.. =\ 
Ingen större skillnad i temp - det är bara symptomen som är som om jag hade 40 graders feber..
Jag har ont i varenda del av kropp & inget smärtstillande hjälper. 
Helt sjukt hur kroppen fungerar, vad den gör för att visa att man är på väg att "gå in i väggen". 
Hög tid att lyssna, nu när jag kan.
När jag är ensam.
 
Vet inte riktigt hur jag ska klara av alla hundpromenader, men det löser sig nog ;)
 
 
 
 
 

Förvirring

Det där med depression..

Min pojkvän är här från USA & hälsar på.. Saker stör mig mer än de gör mig glad. 
Jag kan inte sova bredvid honom & vissa stunder "fryser jag fast" bara han tar i mig..
Han har de senaste månaderna visat sidor av sig själv som jag inte gillar ett dugg - frågan är bara om det är detta som är Han, eller inte? 
Min pojkvän har Aspeberger syndrom & ADD. Rent helvete, är vad det är.
Och jag är förvirrad. Trött. Jag har ont.
Min mage har levt rövare i veckan. Stress..

Hur vet man vad som är riktiga känslor & vad som är "bara" psykiskt?
Ingen aning. Jag behöver nog lite hjälp där.


Min väninna pratade med mig, sa att hon kände sig förälskad i mig.
Jag "vet" att hon inte är det, utan att det är det psykiska som säger ifrån för hennes stress. Hon blev lite förvirrad.
Hon är glad över att ha en vän som är så lik henne själv & förstår henne utan att hon behöver säga något alls.
Och när jag sa det till henne så såg hon det med lite klarare ögon.

Varför kan inte jag också bara "inse" saker? Varför kan inte svaret bara uppenbara sig!? :( 


Nåväl...måste sova nu, klockan 8 ska jag ratta mot Ullared.. 

Semester

Jag vet inte riktigt vad semester brukar innebära,
men här har inte varit många lugna stunder de senaste fyra veckorna!

Ikväll har jag varit ute och promenerat i skogen i 2,5 timmar.
Oskönt mör nu när jag har lagt mig i sängen.. ;)

Nästa vecka är det meningen att jag ska dra igång med jobb igen..
Jag vet fan inte hur det blir med det =
De senaste veckorna har min depression dragit mig djupare för var dag
& det blir alltjämt svårare att undvika & hantera panikångesten.. -.-'
Jag har ju tagit mig igenom det här innan, skillnaden är att jag var tungt medicinerad & inte jobbade.
Denna gången..
- Jag vet inte vad som är bäst för min del just nu.

Man måste ta hand om sig själv & lyssna på sin kropp.
Imorgon ska jag träffa läkaren & tillsammans med henne
försöka komma fram till ett beslut om min närmsta framtid. :)

Jag gör mitt bästa varje dag, med de förutsättningar jag har.
För den framtid jag vill ha!
Psykisk ohälsa är inget man ska skämmas för eller vara tyst om!
Ta vara på er, innan det är för sent. :)


RSS 2.0