Min pojkvän är här från USA & hälsar på.. Saker stör mig mer än de gör mig glad. 

Jag kan inte sova bredvid honom & vissa stunder "fryser jag fast" bara han tar i mig..

Han har de senaste månaderna visat sidor av sig själv som jag inte gillar ett dugg - frågan är bara om det är detta som är Han, eller inte? 

Min pojkvän har Aspeberger syndrom & ADD. Rent helvete, är vad det är.

Och jag är förvirrad. Trött. Jag har ont.

Min mage har levt rövare i veckan. Stress..

Hur vet man vad som är riktiga känslor & vad som är "bara" psykiskt?

Ingen aning. Jag behöver nog lite hjälp där.

Min väninna pratade med mig, sa att hon kände sig förälskad i mig.

Jag "vet" att hon inte är det, utan att det är det psykiska som säger ifrån för hennes stress. Hon blev lite förvirrad.

Hon är glad över att ha en vän som är så lik henne själv & förstår henne utan att hon behöver säga något alls.

Och när jag sa det till henne så såg hon det med lite klarare ögon.

Varför kan inte jag också bara "inse" saker? Varför kan inte svaret bara uppenbara sig!? :( 

Nåväl...måste sova nu, klockan 8 ska jag ratta mot Ullared..