Ensamt utan dig!
Igår när jag stod & diskade, så kände jag Zac hos mig.. Det blev en paus i all inre smärta.
Kanske, var det bara ett minne av honom vid mina fötter som flög igenom huvudet.. Men den korta stunden att inte vara brutalt trasig, var välkommen..
Kommentarer
Trackback
