med härlig & bra sömn utan imovane..

Av någon anledning så var jag hos läkaren, eller något. Sitter & pratar med

den sjukt snygga karln en bra stund,

sen går han för att hämta Zac !?

Jag satt som förstummad & visste inte

vad jag skulle ta mig till.

Men, vad är det här? Varför..? Frågade jag.

Snyggingen förklarade att bara jag höll isär katterna hemma ett tag så skulle det gå bra.

Jag sprang därifrån i panik, bara skrek och förstod ingenting.

Till slut satt jag på en bänk, helt borta.

Hörde inget, såg inget, grät inte.

Jag fastnade där inne, i mitt mörker, i förvirringen & sorgen..

Snyggingen satt tydligen bredvid mig för att se till att jag inte svimmade,

tror jag.

Sedan ser jag ett starkt ljus som någon lyser i mina ögon - som sätter igång paniken igen.

En väktare lyfte upp mig.

Jag har ingen aning om vart Zac var då, eller vart jag skulle..

Och sedan ringde väckarklockan..

Helvete vad jag hatar det här.

Jag behöver ordentlig hjälp, så att jag kan få börja sova igen.

Hjälp man inte får i vårt avlånga land om man inte har någon som fightas

vid ens sida, åt en när man kämpat för länge. Och det har inte jag.

Idag kommer en ny jouris! :) perfekt!!