Men ibland kan de vara så dömande att jag blir ledsen.

Jag vet att jag säkerligen är helt pantad som ger en andra chans i det här, det är svårt att inte se det så, när alla vänner talar om vilket misstag jag gör.

Hur jag ska göra vet jag inte, jag har lust att bara skita i allt så att det blir tyst & lugnt någon gång.. 

En dag i taget? Jag vill kunna andas utan att det känns som att någon står & trycker en känga mot halsen. :)